vasastansmamman

Vuxna förr i tiden var temat och vad kan vara mer lämpligt än en sotare. Lucie är mest bekymrad över hur hon ska komma ner i skorstenarna. Ett finger i näsan kanske kan hjälpa?

Vad har ni däruppe egentligen? Snart drar jag mig upp, bara så ni vet... August kollar in vardagsrumsbordet.

Ja nu var det ju några veckor sen, men här kommer i varje fall ett bildbevis. Klassisk krypstil, inga konstigheter. Vart man än går, kommer lillebror efter. Stänger man en dörr om sig, sätter sig lillebror utanför och omöjliggör ett öppnande. He's on the move!

Nu skäms jag. Käre bror Fredrik fyllde år häromdagen, men det glömde jag helt bort. Jag skyller på magsjuka och nattliga Luciekräkningar, en August som vaknar en gång i timmen och en av sömnbrist sönderhackad hjärna.
Men nu! Grattis Fredrik! Världens bäste bror och morbror. Vi sakna dig och fortsätter lalla på vårt gamla anthem: "Fredrik flytta hem, för vi längtar efter dig..."
Här får du en virtuell tårta. Grattis!

Marcus och Lucie - eller Masto och Kussan Si som de kallar varandra - är inte bara kusiner. De är nästan exakt lika gamla (skiljer 7 veckor). Och de är bästisar, trots att de bor i olika länder. Och sist men inte minst - de är grymma posörer.

Idag hade vi kusinträff! Här sitter Lucie och lillebror tillsammans med Marcus och Simon. Det är så kul att se dem alla tillsammans. Marcus bor i Tyskland men är i Sverige på besök. På söndag åker han hem till Köln i väntan på att lillasyster eller lillebror ska komma ut i mars. Vi saknar dig redan Masto! 

Visst är det nice med höst? Äntligen får man sätta på sig mysiga fleecejackan, packa ner sig i en varm åkpåse, dricka varm choklad... Härom dagen "upptäckte" jag och kidsen en för oss ny park bakom Karlbergs slott. Inte en människa! Stora vidder, urgamla ekar, kullar , ängar, vackra alléer. Och allt detta ett stenkast från stan! Det kändes som att göra ett besök i Tolkienland.

Underbart höstväder idag! Vi tog en tur till Liljeholmen där Lucie lekte i världens roligaste lekpark där gungor, rutschkana osv ser ut som frukter. Här poserar Lussan i vattenmelonen.

Trots misslyckandes på krypfronten som skulle fått vem som helst att kasta in handduken, är lillebror gladast i Vasastan.

I flera veckor har August stått i krypställning. Vaggat fram och tillbaka, ålat, trixat. Men inte tusan får han till det inte, han kommer bara bakåt och hamnar under möbler. Men skam den som ger sig!

Två snoriga, hostande syskon, stackars dem...eller? I natt var de HUR sjuka som helst - det snorades, hostades, grinades, vaknades hur många gånger som helst och det var ju så synd om dem de små liven. Så självklart ställdes alla planer för dagen in. Lucie sjukanmäldes från dagis och jag laddade med filmer och så gott humör det går att uppbringa efter att ha blivit väckt 2 gånger (sic!) i timmen natten igenom. Men när dagen kommer, kommer tydligen hälsan. Inte tusan är de så sjuka inte. Visst snoras det, men lillebror är lika krypsugen som vanligt och lika pigg som vanligt. Stackars storsyster tycker visserligen att det är skönt att vara hemma. Men efter några timmar börjar det krypa i kroppen och hon börjar hitta på hyss. Vill gå ut. Vill dansa, stoja osv... Allt medan den mörbultade mamman ber en bön om stillhet och kanske en tupplur (skojade bara). "Sov när bebisen sover". Den som myntade det begreppet har uppenbarligen inte haft 2 skensjuka barn hemma....